Förträffligt upptagen med livet just nu.

nouvelle

Dagarna i en människas liv -
reducerade små liv i sig själv.

Den där mannen som skrev den där novellen -
novellernas novell.

Jag fick äran att agera chaufför åt en
oerhört begåvad människa, som gestaltade
en del av det där mästerverket, som han skrev,
den där mannen.

Och hur vackert blev det inte?

need

Det finns tillfällen
då vokabulär känns
meningslös och
koketterande,
då det språk som
är det mest
effektfulla
är tyst och varmt.

Och så den där önskan.
Att ha tillgång till
någon slags formel.
Som lindrar,
strör lekfullt
glitter över
själ och mörker.

torsdag

Upplevde en stunds eufori
denna mörka morgon
under löp
i snöfall.

Och hur kaffet
kändes efter det.

Och hur det lät:

Det är en novemberspellista.

vill

Ibland vill man bara slänga dator, telefon och övrig teknik åt helvete,
ut genom fönster, sväva iväg över tak och landa i gräs utanför en enkel boning med vedspis och tax.

Lite närmre det vilda.

Löv

Mellan skuggor och ljus vandrar vi som för evigt här.

Under en promenad i skogen idag
tyckte jag mig höra en koltrast
mitt i ljudet av löven som släppte
tagen om grenarna.

Och där gick jag
och log.

Frost

Man tar sin bil, som börjat manövrera med en hand,
far till Kvibergs kyrkogård och betraktar människorna som
hedrar sina nära och bortgångna med
musik, marshaller, ljus och sång.

Jag såg aldrig något liknande
där jag växte upp.

November är nära nu.

färd

Hösten var vackrare inåt landet.
Frostigare,
blådimmigare,
rödlövigare
och svarttjärnigare.

Bort, bort från staden.

Saknar dessvärre förmågan att fotografera skådespelet samtidigt som jag kör.

Längtan

Har vistats för långt bort
från det stora, salta, isgröna
allt för länge nu.

Allt för länge.

Men i morgon
far jag in
mot den
svarta skogen.

Andas syrligt
granbarr.

Innerligt

Helg, i deras närhet,
där jag bara är mig,
ler mig mina leenden
och låter mig fullständigt förföras!
Fina ni, tack för ett fantastiskt möte! Mer att komma...
(Ledsen för mobilkamerastatus på bilderna. Känner mig mycket förvirrad över detta...)

Vila

Det är inte riktigt
rätt läge i livet
för blogg just nu.

Kanske någon annan dag,
men inte just nu.

I vilan
hinner man
finna,
registrera,
skönheten,
det vackra.

Och här,
funnet:
Något av det
vackraste
jag sett/hört.

andas

Natten som var,
näst intill banal
i sin höstregnighet.

Morgonen som är,
lindar in den
i kaffe
och den där
Johann Sebastian.

höst

Jag hinner aldrig
ta de där bilderna
på hösten.
Önskar den
stannar en stund,
jag vill att den
fortsätter
krispa luften
och förvandla
utandningar till
moln av kallsinnig
medmänsklighet.

En stund till.

helg

Jag har mest som legat här
och sörplat kaffe
och studerat björkar
hela helgen.

Ganska fint, faktiskt.

Vi som är 100 (och nyss var sommaren)

Denna dag av regn och träd i rörelse mot kväll,
stadsteater och Jonas Hassen Khemiri.

Det är när man sitter där, på andra raden och får själva livet uppspelat framför sig. Det är då man får svindel och en envis jävla stråke våldför sig på ens själ.

Han är ett geni.

Regn, fortfarande detta regn mot fönstret.

regn

Ändå, som ett privilegium.
Att vakna, att höra det där gamla regnet
mot fönster, se gråvita himlar
bakom den där björken,
fortfarande stark och vacker,
svagt gulnade löv,
att lyssna till,
den där 50-talsfödda
rösten
av trygghet och lugn.

Oktober

Dessa dagar,
den här månaden,
den här hösten,
oktoberhimlar,
hur jag undrar över de röda löven.

dear

Så tillhör
augusti och september
en annan tid.

Nu står oktober
bakom ett träd,
stram och mörk,
stel och vass i blicken.

Vaknar klockan fem,
öppnar fönster,
andas kyla,
dricker kaffe med pulvermjölk.

Sådant är
tillståndet.

ont

Som fåren på bilden ville jag väl vila i stilla mak över livets skiftningar.

Slumpen gjorde mig till den sorgligaste och märkligaste av varelser, människan.

Och det gör ont.

Frustration

Ett ständigt återkommande tema/dilemma i mitt liv är människans natur. Detta hat, denna ondska, samtidigt detta fantastiska och ofattbart goda. Är det detta antropologer jobbar med? Eller är det psykologernas uppgift? Skulle någon kunna vara vänlig att skänka mig en förklaring?

Jag arbetar med en minoritet som har den lägsta statusen av alla. Som det för gemene man är ok att hata. Jag arbetar med Romer. Fördomarna mot denna grupp människor slår alla rekord. Som allt hat, grundar sig även detta hat på okunskap. Jag visste själv knappt någonting om Romer innan jag började arbeta med dem för ungefär ett år sedan. Hur kan ett folk som blivit förföljda, bespottade, steriliserade, ivägjagade (nej, de vill inte bo i tält) och terroriserade återfå tilliten till majoritetssamhället? Hur snabbt kan det gå? Hur försörjer du dig om alla dörrar stängs så fort det kommer fram att du är Rom? Hur lär du dig lita på det samhälle som alltid stängt dig ute? Går det på en kvart?

Det är fredag i ljuva september och jag känner en blandning av sorg och hopp.

velocity

Det här med september är något jag tar emot med värme och förundran samtidigt som jag bara längtar efter mer höst och vit, krispig kyla.

wow

Det är ett satans privilegium
att få lön för att
få människor att se
sina egna möjligheter.

I det blå!

Då

The laid-back-man i fåtöljen är min far. Året är 1972. Väven på väggen hänger idag i mitt hem. Det bor nostalgi här. Mitt huvudämne är historia. Jag tycker om ting och personer som har något att berätta.

Gammalt är bäst.

september

Det är den ljufvaste av septembrar därute och jag noterar förändringar i lövverk och stigstrukur.

Min trettiotredje höst.
Jag börjar kunna
det här.

passerar

Man passerar en sumpmark, man går över en spång och tänker att ingenting har hänt, men allt är ändå förändrat.

njosnavelin

For genom landskapet, helgen som var. Förundras över all skönhet som finns där, bakom varje krök, under varje trädkrona och i stegen som tas på varje stenig stig. Hur gärna jag kör fel, jag gör det med glädje, för det ger mig chansen att upptäcka något nytt med denna undersköna, magiska bit jord.

havet

Jag har stulit en stund av hav, jag har fått salt i mina lungor, jag har andats denna helg.

donizetti

Det är en sån där augustikväll som mörknar intensivt och snabbt.
Träden svartnar,
jag har bunkrat stearinljus.
Är redo för hösten nu.

Stilla.

beauty

Ibland när jag går till jobbet,
och ser det här blir jag ganska spak.

Man är liksom i alla situationer omgiven
av något vackert.

Sten

För ett tag sedan beskrev jag känslan av min dåvarande dagsform som en blandning av att vara Stig Dagerman, Sonja Åkesson och Arto Paasillina.

Idag är det mer en blandning av Israel, Franz Schubert, hysterisk nycirkus och fan och hans moster.

...men sensommaren värmer.

wish

Hur taxar kan vara värda en berättelse, hur man möter ett rådjur på stigen där nere i reservatet, hur luften liksom innehåller rönnbär och vildäpplen.

Små tecken
på det stora
miraklet.

Liv

Den här augustimorgonen har ett mörker i sig som gör mitt kök så dunkelt att jag nödgas tända ljus. Tillsammans med kaffet, det här och känslan av glitterdamm från bilkörning och annan galenskap skapar det en ekvation som till och med en dyskalkyliker som jag kan räkna ut.

Lycka

varandet

Ibland när man ligger i sin säng med värkande rygg, och äter grekisk youghurt med banan och honung och lyssnar på det här kan man känna att man inte vill byta ut denna stund mot någon annan i hela världen.

anomi

Två böcker på mitt sängbord. Storslagenheten i att den tiden är mig given. Tiden att läsa något jag valt helt själv.

Anders Paulrud - Ett ögonblicks verk.
Karin Johannisson - Melankoliska rum.

Paulrud vann mig efter Kärleken till Sofia Karlsson och Johannisson efter Medicinens öga.

Det är något overkligt, sakralt med tyngden i en inbunden, vacker bok.
Hur lent det där omslaget känns under handen.

care

Man vaknar upp till en måndag med kaffe och tar sin promenad genom skogen som om sommaren liksom bara varit på besök.

belong to the sun

När sol värmt hud,
när jag känner
hur fårull doftar,
när vin mjukt har funnit sin väg ut i blodomloppet,
när havet inte blir saltare än så här
och när måsar glor fånigt
på mig
genom fönster,
då skulle jag vilja våga
påstå att jag
i den sekunden
är
lycklig.

På riktigt.

stilla

Ännu en sparvmorgon. På väg över fjorden igår. Samma fjord där sex sjömän ligger på botten i sin båt. Såg dit bort. Det är samma fjord. Jag vill använda Tomas von Brömssens rollkaraktärs många gånger upprepade mening från "Lust och fägring stor":

Jag får inte ihop det.

sparv

Det är toblerone och pulverkaffe
om morgonen
och bara fötter
får vila mot
bryggans fuktiga trä.

Sparv under gråbolstrade moln.

Ingen som vaknar
härute kan
någonsin
känna sig ensam.

skimmer

Hur augusti redan känns. Hur kaffe kan vara så fantastiskt. Hur hängbjörken utanför mitt fönster ibland känns som svaret på all samlad leda i universum.

Jan

Det här regnljudet
mot verandataket,
jag känner igen det.
Jag har en
värmande tax
i mitt knä
och förundras
över avsaknaden
av fågelljud.

Naturen har tystnat.

vaken

Jamen jag skulle ju för fasen kunna springa vilket marathon som helst med den här i lurarna.

himmelsk

Sover lite längre än vanligt och tänker att den blå himlen därute är en ganska fin kontrast till nattens regn.

söndag

Det här var en såndär söndag då man tog den där stigen till höger som man alltid undrat över men aldrig tyckt sig haft tid att undersöka.

knackar på min dörr

Vita moln drar förbi.
Inkorgen.
Hjärtats bakgård.

Allt det där som känns.

le

Hur det känns när vinden är varm mot nacken och på gatan ligger körsbärskärnor och hela dagen känns som någonting man får i födelsedagspresent.

inkorg

Jag får mejl rörande molnens eminens över Göteborgskvällen och ett annat om färsk pasta med parmesan och tänker att bara en sån sak gör det oförklarliga fattbart.

Göteborg

Någonstans, någongång
läste jag en fantastisk text
om hur en person var kär
i livet och himlarna,
kär i måsarna, kär i havet.
Hade den där biten
papper med mig överallt,
en sån där bit papper
som bleknar och blir
nött och solkig genom
att ligga på botten i en
bedagad tygväska.
Borde såklart haft
en plastficka.

Tror jag är lite kär i regnet idag.

sömn

Det är om morgonen
blåhimmel är här,
det är bara då jag klarar av
att hantera avsaknad av
varm mjölk i kaffet
och att rönnbärsklasarna
redan börjat skifta i
orange.

within

Jag längtar efter ord som inte finns,
sånger som inte är skrivna,
morgnar icke upplevda
och simturer jag ännu inte
tagit.

waste

Eftersom min kapacitet att få ned något här för tillfället är usel hänvisar jag till lyckofina Mattis ord och en sång.

Jag är överförtjust i möten.

reflektor

I´m a gestur.

elliot

Vissa morgnar
önskar man
att någon
bara kunde
förklara
vad allt egentligen
går ut på.

önskar

De här morgnarna
i juli,
med hund,
vill jag kunna
injecera
i november.

Jaguar

Man badar i grå, sextongradiga vågor,
man kör bil genom rapsfälten,
man inser att det är en
Jaguar man behöver
och man ser
att den mest
förekommande
kulören på
ängarna
just nu
är lila.

ljus

Reste österut.
Hamnade på denna veranda
hos denna hund.

Går barfota
i gräsväta,
vältrar mig,
i det som är.

Inhalerar
Vättern
och doften
av fuktig grusväg.
Tänker med
värme och innerlighet,
på igår.

cow

Det var en av de finaste stunderna. Löp över Nordkosters hedar med två vänligt intresserade får vid min sida, i lättsamt trav. Hur kossorna liksom mötte upp mig med den där blicken som sa att de hade något att berätta. Det är skön motion. Att le samtidigt som man springer.

over and out

Medicinen heter alltid Mozart.
Inser att jag aldrig kommer komma över honom.
Såg om Amadeus häromdagen.
Magnificent.

mais oui

En skata vajar förvirrat på klen gren,
soltorkar efter stenhårt åskregn.
Tänker att det är så
man gör.
Måste bara finna
en plats,
en tid
att torka en
gråregnsimpregnerad
fjäderskrud.

juli

Äter en sommarmorot och går långa promenader, till skogs.
Musik och litervis med vatten genom systemet.

liv

Den här sommaren är vad den är.
Varm
Förvirrande
Vacker
Humoristisk
För djävlig
och märklig.

Men det får vara så.
Just nu.

Leave the bourbon on the shelf

Jag överdoserar the Killers och tänker med tillförsikt på det där regnet nästa vecka.

regn
regn
regn

Föreställer mig doften, ljudet
när det precis börjat falla.
Asfalt
Stan Getz
och lite klädsamt mörker.

Shine

Ser om en fantastisk film och tänker att livet är så i n i helvete vackert.

gardin

Rullar ned gardinen ännu en kväll och tänker att det är här jag är.

Stimmung

Dimman börjar lämna sundet och jag hör någon hamra i tidig timma.

Nattens musikval.

Skog

Idag, igår,
i morgon, närsomhelst.
Sprungit genom kolstrastskog
Ramlade - roade mig ofantligt.
Kan konsten att slappna av.

dröm

Midsommarafton.
Jag har sol
jag har hav
jag har vind
jag har mås.

Ändå, en saknad.

Hos mig

Oväder på väg in, från väst.
Har rett mig ett bo
med varmt i kopp,
och täcke över knän.

Bilåkning, bilträning, billäsning

Befrielse att komma
hit ut
efter studier
i Strömstad.

Hit ut, härute
där man vandrar
under tallar,
där man tassar förbi
en vilande hare,
där man rört ser på
när fåren ystert
galopperar, där
skator spankulerar
och där man går
förbi ett klipparti
där Elisabeth Ohlson Wallin
tagit bilder
till Ecce Homo.
Där man går på en grusväg
där jag såg Rickard Wolff
dra en barnvagn
för inte så längesedan.

Där är jag.

Nakenchock

Ned över stranden,
upp genom skogen,
över klapperstensfälten,
galopperande får vid min sida,
doften av fet fårpäls,
doften av de tallbarsövertäckta,
mjuka stigarna,
den fortfarande
folktomma ön,
stegen och benen som springer över den...

...och jag badar naken
i Basteviken efteråt.

Skagerack

Fjorton morgnar att vakna
i det grå himmelriket.
Dessa två veckor
har legat mig varmt om hjärtat länge nu.

Från en lägenhet i en av Göteborgs mer okej
förorter, till en röd sjöbod alldeles vid
kanten av det där havet som fascinerar mig så.
Från tvättstugeslit till: "Undrar när jag kommer
duscha nästa gång?"
Från "Ska jag lunchäta sushi eller cafémacka" till "Ska jag
köpa en påse räkor eller mecka i hop något på spritköket?"


Doften av T-röd...

Från slapp semesterslöläsning av tidningen till aaargh och studier. Igen?!

När blir man någonsin färdig?

Under tiden.

Norge

Finner det ganska märkligt
med dessa ljusa nätter.
Livet vänds uppochned.
Jag har fått semester
från mitt arbete
och jobbar på avslappning.

Kollade på Kvarteret skatan
igår och upplevde sympati för
David Batra.
Log också i mjugg och
kanske att jag var
besläktad med Johan Glans.

Fast egentligen handlar avslappningen
nog mest om
bilåkning och hav

Älska norsk musik!!

skylt

En vacker dag står man där
och har fått en hammare i huvudet.
Det är då jag vill
kunna känna att jag
gjort allt jag kunnat.

tour

Jag vill inleda med att citera Dag Källman:
Det går framåt.

En tur i östgötabygd
Att köra grusväg
över ett fält
med detta
i systemet

Oh, laaa

Kanske det tar tid.
Det tar tid.
Men visst fan
går det
framåt!

Karusellkvällar

En kväll att knapra selleri och skrota i havsgrön cardigan.
En kväll under tunga, kylrispade moln
och en kväll att packa dramat
med paket och spritdryck,
en kväll för taxlängtan
och försjunkning
i gamla tiders
toner.

Natt

Det är mitt i natten
och jag har varit
på sommarnattsfest.

Mitt i all yra
och konstighet
känner jag
stark lycka.

Vi har spelat
musik.
Allt från Balkan
till Ulf.

Vi står
utan
ord.

place

Det är brutalsommar,
som i en berättelse av Stephen King,
och jag sover med balkongdörren öppen.
Nojjar ibland och tänker att en galning
ska ställa upp en stege
till balkongen på natten.

Men jag har vaknat
upp till ännu en
morgon med kaffe
och tankar, soltallar
och bara fötter på
kallt köksgolv.

Det återkommande mantrat
är och förblir:
Jorden är en mycket märklig plats.

Ledighetshelg

Vi var på fest, hela Andra långgatan var en enda stor festbatalj!
Avslutade aftonen uppe vid Skansen Kronan.
Söndagen har ägnats åt posering i Botaniska trädgården
och beundrande av otroligt rara djur.

Nya varvet

Bråda dagar nu,
omdömessättning och festligheter av allehanda slag avlöser varandra.
Känner en stor sorg att mista en av mina två arbetsplatser. Förutom underbara deltagare och kolleger, har också den här utsikten välkomnat mig varje måndag under vårterminen. En vårtermin som varit tuff men men mest av allt fantastisk.

Från och med nu är det stenhård förort som gäller.

riff

Det är kaffe i blåblommig kopp,
det är kylig försommar, majsommar
av vänaste sort därute.

Igår på hallmattan:
Brev från Stig Dagermansällskapet
och erbjudande om operaabonnemang.
Gillar kombinationen.
Känns inte lika coolt
att vara jag när
posten består av
pensionsspar och csn.

Stonefunkers

Gonzo spelar percussion i Stonefunkers.
Emrik (som för övrigt brukar hänga på Nordkoster...)
Emriks bror, mycket fascinerande!
Det var en underbar grej att se/höra dem, som att det var 1990 igen.

Nostalgi är så underskattat!

Placebo

Mitt själsliga hem, om någon nu skulle missat det.

Nordkoster.
Sydkoster fungerar också,
en ö som liksom är lite mer urban,
dit man kan bege sig (sundet mellan öarna är väl 100 meter på sin höjd.)
om man börjar känna att det ekar mellan tinningarna.
Alldeles snart ska jag spendera
två veckor
just där.
På Nordkoster.

Vissa platser vill man
behålla för sig själv,
men Koster är för
vidunderligt
för att vara sniken.

Favoritdirektören
Plura från Eldkvarn
har också
insett.

Fast han verkar vara sydare.

kvällsbris

En trötthet
faller nära mig,
faller tungt
och gör det
långsamt,
lealöst
och lykkeligt.

Raskolnikov

Joel Kinnaman
Fjodor Dostojevskij
En blodig yxa
Tatu
Tingeling

Brott och straff

Backa Teater

Att gilla en bred scen. Att känna att det liksom touchar något därinne. Att se ett fyllos sista kosackdans. Att andaktsfullt svepa en delicatoboll ihop med ett glas vin. Att bara var lycklig över att det fungerade. Att den största romanen, fungerade, i Göteborg, på teaterscenen. Att inget störde mina inre bilder, min egna film om hur romanen såg ut. Johnny Cash var där, Danse macabre var där.
Fjodor var där.

Och han var jävligt nöjd.

plainsong

Vissa stunder får jag fatt i tankar om hur jag skulle fungera om någon plötsligt stängde av musiken. Om någon förbjöd den. Jag tror minna sinnen skulle gå helt förlorade. Jag tänker musik, jag sätter musik till nästan varje tillfälle av mitt liv. De senaste två dygnen har jag varit helt inlindad i denna, och hur magnifikt används den inte här?

molnbyxor

Man är en tönt,
ett gammalt
bergatroll
som lipar
och grinar
när hon
sjunger.

sansad

Lyssnar på Radio Östergötland med webben och kaffet mitt har fått en touch av något optimalt.
Mitt hem är ett hav av papper och idag ska jag frakta en anslagstavla genom skogen.

Jag skulle kunna skriva hundra av den här typen av meningar.

Sansar mig dock.

tystnaden och vinden

Inatt fick äppelblomskvisten sällskap med,
vad jag kan ana är,
en rabattulpan
och någon slags häckväxt.


Vackrare än förut,
och liksom lite mer
oväntad.

stilla

På bordet i en vas,
en gren äppleblom mot mintgrön vägg.
Trötta grangrenar vajar
i enahanda grönska.

Jag vänder några pelargoner
och tänker att
Maj liksom
är själva
essensen.

Egoism

Har sprungit ett lopp
där de delade ut
anti-rynkkräm till deltagarna.
Skäms.
Blir ärligt talat
less.

Fascinationen över
att ena dagen älska människorna
och nästa dag känna något helt annat
är mig överväldigande.

En Lasse jag kom att älska 2005.

De säger de bästa är tagna men
de ljuger, de ljuger för vi finns ju kvar.

Louisiana

Hur man sätter sig på en buss, åker nostalgifärjan till Helsingör och hamnar mitt ibland Max Ernstfrottager, basilikasallader och människor, dessa underbara människor...
Jag vill återvända, snart, vill gå runt i parken, se ut över sundet och kanske vila med ett glas vin i kroppen, mjukt inbäddad för att sedan återvända in igen, in i muséets villervalla och ljuva förvirringar.

Tack.

Nord-Koster

Vad kan sägas? Jag har varit i paradiset på jorden och
haft de ting i min närhet jag kan gilla,
såsom vilan,
sjöboden,
spritköket,
värmen,

vännen,

havet,

natten och själva estetiken...

Vaken

Morgonstilla granar med mjukt ljus.
Jag förbereder mig mentalt
för fotbollsmatch i förorten
och ler i smyg
när jag tänker på
att jag i morgon kommer vakna
med det saltaste havet
i Svea rike
utanför.

Det är liksom kombinationerna som gör det.

Madickensyndromet/Offentlig ursäkt

Vill bara be om ursäkt i fall någon tog illa vid sig av vald Ingmar Bergmanscen. Missade det där erotiska.
Kanske borde
tagit

Smultronstället

i stället.

fåtölj

I dag skulle jag önska mig att få samtala med upphovsmannen till Persona sittandes i en röd fåtölj med öppet fönster ut mot havsstranden.

magnifik

En morgon som nästan hamnar i maj och jag tänker på hur fruktansvärt bra U2 fortfarande är. Det är något med riffen och förmågan att växla mellan dur och moll på ett överskönt sätt. Sommaren 1992 var jag på en konsert med dem, det var på Zooropatiden och jag var djupt förälskad i Bono. Vi var några som åkte från ett läger där jag jobbade i köket och jag minns den tiden som en väldigt strålande sådan i mitt liv.

Minnen, jag har en rädsla för att förlora mina minnen!

Japan

Tokyokörsbär på Järntorget.
Våren håller på att övergå i någonting annat.

Det är måndag och på torsdag reser jag till Nordkoster.

Helsingfors

Markus Krunegård på radion och i DN läser jag om underbara Otto Milde och Mare Kandre. Öppen balkongdörr och brunröd ekorre ser rätt igenom mig. Kaffet är tillfredställande (inte optimalt idag)och jag börjar känna mig redo för en dag som jag tror blir smått fantastisk.

mes amies

Hur mycket jag tycker om att få en skir samling vitsippor, hur jag tycker om det sätt de där två sjunger Pär Lagerkvists dikter på, hur ljummet det var i skogen när jag gick hem, hur mitt hår fick korkskruvar idag, hur jag ser att jag har en bok av Lars Forsell i bokhyllan som heter Vänner, och känslan av att vilja läsa den men mest tanken på de jag har. Jag vill ha dem i en ljusblå sammetspåse runt halsen.

jag kan ha fel

Visst var väl 2008 ett märkligt år?

tillvaro

Jag dricker kaffe ur
en ny Mon amie-mugg
och är mest bara lugn
med tillvaron
som den är.

...och därute, måsarna.

Betraktelse. Helt enkelt.

Måsarna är vakna och granarna står lugna och solida.
Dricker te på citronverbena och känner mig styrkt, rätt ut i venerna.
Det blir en resa, inte den tänkta, men bara det att få komma till landsbygd känns som något rart.

Jag står utan acceptabla klädtrasor, eller jag framstår som människan som ger uteliggarlooken ett ansikte. En vacker dag har jag egen tvättmaskin och slipper detta bittra dilemma. Är i och för sig i gott sällskap. Plura leder uteliggarlooksligan med bravur.

metafor

I väntan på att bli nådd
av ljus,
spana efter fågel och moln.

Vättern

Insjömorgon

jag vill sitta i en kanot
och skandera dikter
av Folke Dahlberg.

Kontrast

I Staden igen och min första tanke var:
låt mig få vara någonannanstans.
Efter att ha trampat grässtrån,
lyssnat på Vätterns vågskvalp,

brännt löv i tunna,
vilat ögon på tall och tax och sett hur nattens himmel ser ut utan andra ljus än starkt lysande stjärnor blir jag lätt apatisk av den oformliga människomassa som bildar stadens själ.

(Fast, ok, en bra sak med staden.)

Livet

Vissa dagar känner man sig som liten, yngre, fördärvad och tonårsfasonig. Andra dagar kan man faktiskt glädjas över det faktat, till exempel när man välkomnas till sommarstugan av en påskäggskarta från Kapten Blod.

ljus

Det är så vackra vårkvällar nu och Svt har dessutom den goda smaken att visa Mitt liv som hund på eftermiddagen och man kan låta tårarna flöda som om det vore den mest naturliga sak i världen.

Hund

Det ligger en tax i min säng. Samma tax som jag idag varit på hundklubb med. Gillar stämmningen där. Man får en sjusärdeles fika, för endast elva kronor! Bara en sådan sak. Man får kräla på sina bara knän, göra sig till åtlöje och vara så som en hund gillar.

Och att folk säger "Hunn" istället för "Hunden".

Ett litet hundhjärta som slår. Bättre vaggsång finnes ej.

Liten

Här där jag är, finns förvirrade ekorrar och vårystra citronfjärlilar. Här finns också skira gardiner och en stor biofilmsduk.

Ibland är småstad det bästa.

trots

Ibland är man bara i stilla vördnad.
Inför liv, människor och händelser.

Livet är vackert.
Trots allt.

Klippor

Någonstans, en bit norrut, nästan där Norge börjar.
Där ligger istidsrester i Västerhavet. Formen är de mest fantastiska av öar.
När jag springer löpband och pressar ben på gym,
går ibland tanken genom barken.

"Det här är ju helt vansinnigt."

När man istället kan placera fötternas rörelser på klippor och berg.

En dag ska jag ha det så.

Var inte rädd

Jag vill ha våren lite mer framfusig och orädd. Just nu står den och blygslar sig, nästan rodnar, bakom en gammal ihålig trädstam.

Jag väntar.

Under tiden finns som tur är havrebaguetter och Eldkvarn

skog

Jag har hittat en skogsväg till jobbet.
Om morgonen tassar jag i den skogen med portfölj under armen och kikar efter ekorrar och änder. Befriad från spårvagnens ruffighetsträngsel och murgonsura hets.

Så enkelt det kan vara.

Ibland.

Ord

Björkar.
Hemmahörande i Gamla Linköping.
Den dagen.

Ibland saknar jag min gamla klass och hela universitetskonceptet något oerhört.
Mina lärare, allt märkligt som hände, hysteriska skratt.
Våren förra året var något alldeles speciellt.
På många sätt.

moln

Som när logiken tröttnar och man står och ser ut över gräs, ängar och molntussar och undrar om det faktiskt inte skulle kunna räcka med att ha det så här?

och lyssna det här?

kväll

Kvällen har samma färg som juni.
Drabbad
av nostalgi
och vår.

torsdag

Stärker mig med varm choklad, mitt på blanka eftermiddagen. När kaffe bälgats och te känns surt och trist, då är det varm choklad som gäller.

Jag försöker använda ett egenvävt filter, som bara släpper igenom det ljusa, söta och leendeframkallande.

Ljuv/Ljus

...och därute har luften ändrat karaktär. De vassa kanterna är borta och det blir som lent inombords när vårljummet syre finner sin väg i det inre omloppet.

Andarmé

I del lilla västgötahålan finns en hel del att intressera sig för. Bland annat en alldeles egen andarmé. När man går ned för slänten mot flodbanken, där änderna håller till, reser de sig från vilan i en slags masspsykos och vankar beslutsamt emot en.
Man blir lite knäsvagt orolig men ändå förväntansfull.
De snattrar på ett väldigt krävande vis, och när man ingenting har att ge dem, får de något mycket missnöjt i sina målbrottsstinna kväkanden.

Av vikt

Bort från Göteborg, vägarna in mot landet, hur asfalten skapar lugn, asfalt som är vägen bort från stadens bröte och kackel. Efter ett par dagar vid Vänern känner jag längtan längtan bort från det som är stad. Tänker på den här sången och vill påminna och skaka mig och berätta för mig hur viktiga drömmar är.

Livsviktiga.

Fågel

Det är något så rörande med fåglar. Framförallt skat/kråkfamiljen (deras oroliga huvudvick,deras spretiga hoppgångsdans)samt andsläktet (deras snatterpladder, deras estetiska fjäderkonstruktion, deras vaggande gång). Måsfamiljen är ännu en stor favorit. (hur jag alltid hamnar på Koster så fort jag hör en skrattmås, hur vackert deras näbb sitter på det rundade, duniga huvudet.)

Fåglar. Jag vet inte hur jag går vidare med den här fascinationen?

Styrsö

Viss tid tänker jag med vemod och romantiskt skimmer på tider som aldrig kommer tillbaka. Men på något vis finns det ju ändå alltid kvar.

Skäret öppnar igen.

Vackert.

Utan mig i staben dock, men som frekvent besökare såklart.

Tennis

Morgonsol ihop med tallstam och bark,
en kombination som håller om.

Och så är äntligen Jarle Klepp tillbaka i mitt liv.
Den här gången läser jag den på svenska,
tillsammans med de allra finaste.

gilla

Ja!

morgon

Vaknar av koltrasten, den hörs genom stängt fönster.
Öppnar, och bjuder in ljud av hopp till tidig tisdagstimme.
Utan att blunda, tänker jag:
Min första autentiska koltrast, detta år,
och jag kan liksom inte rå för
att det bara blir så himla viktigt.

Viktigt nog, att hälla kallt
vatten över kaffepulver,
viktigt nog, att vänta med disk
till ett mer grådaskigt tillfälle.
Viktigt nog, att inte slå på p2.
Viktigt nog, att DN får vänta till
ikväll.

Mars

Mars attackerar
med sagoljusmorgon,
kvitterkaskader,

andas utan frostskada.

Allt fint, är som på väg nu.

I väntan

Hur man funderade då.

Hur man funderar nu.

Undrar om tankegångarna förändrats nämnvärt?

Väntan.

champagne!

Jag är hemkommen från en cool operaupplevelse. Eller, sanningen att säga, en operettupplevelse. "Läderlappen" brukar kallas operetternas operett. "Allt är champagnens fel" säger de. Och nog är det väl så. I vissa sekvenser rodnade jag verkligen, klädsamt, får man hoppas.

När jag var liten ville jag bli operasångerska.
Jag får hoppas på nästa liv.

Nu är rätta tillfället att ta fram borgarbrackan i mig.
Jag tänker skaffa abonnemang!

Estragon

Kvinnan föder gränsle över en grav, dagen glänser till ett ögonblick, och sen är det natt igen.

"I väntan på Godot". Så fasansfullt magnifik pjäs i kväll. Så mycket sprattelskratt från hjärtområdet, så förbannat mänskligt, blottläggande. Så mycket underbar Sven Wollter och makalös Iwar Wiklander.

Man kan sittta på en barstol med sitt kaffe i foajébaren och se lätt roat på gråpolos med tillhörande svart kavaj, man kan se hur de som jobbar på andra sidan baren ler med illa dolt förakt mot sina kunder. Man kan sitta på första raden och se skuggorna av skådespelarnas saliv mot golvet.

Jag älskar att vara betraktaren.

moving

Man möblerar om i sina bokhyllor och tänker att livet handlar om att flytta saker. På ett ungefär.

Det här skulle jag kunna, och borde jag, utveckla men tröttheten driver mig snart in i ett imaginärt Hades, så jag låter det bero.

Under tiden

Turdus merula

Ibland är allt som behövs

Koltrasten
Koltrasten
Koltrasten

juni

Jag dicker morgonkaffe och längtar till de två sista veckorna i juni. De ska spenderas på platsen ovan. Det planerade är att jag ska ta körkort just dessa veckor. I Strömstad. Jag längtar till att gå upp tidigt nog att höra fylleskratt, att ta den första båten in till staden, stå på däck och dricka Kostevågskaffe och se ut över fjorden.

När jag kommer tillbaka ut på eftermiddagen löper jag runt ön, badar i Sveriges saltaste vatten och tillagar mig en enkel måltid på spritköket.

Det kommer bli fint.

det ljusnar

Jag behöver den så väl.
Kulturdosen.
Nu kommer den.

Idag: "Ett år av magiskt tänkande", Stadsteatern
Fredag: Uffe, Scandinavium
Lördag: Rosa champagne
Tisdag: Bollywoodutställningen, Världskulturmuséet
Onsdag: Filmdag på skolan
Torsdag: "Läderlappen", Göteborgsoperan

Ändå ganska snälla kulturupplevelser,
som kanske även vår kulturminister
skulle klara av.

Ljus.

måndag

En måndagmorgon som känns lite ljusare än vanligt.
En helg som inneburit pulkaåkning, galleri och vänträff, djurgårdsstros och vila nedanför Carl Michael Bellmans ståtliga byst.
Ibland blir jag så kär i Stockholm.

Ibland blir kaffet lite bättre än vanligt.
Ibland känns tillförsikten lite extra stor.

Färd

Jag befinner mig i vad som klassiskt brukar kallas vargtimman.
C-vitaminbrus med smak av hallon och kaffet det puttrar på plattan.
Framför mig har jag en hyfsat lång tågresa och jag glädjer mig likt ett barn inför den.

Böcker och snötäckta granar. Vittyngda bondgårdstak och skarklädda vetefält.
Promenad till kaffevagn. Perronger tillhörande övergivna bruksorter.

På väg till Stockholm.

Ja!

Snö som faller är ett vackert skådespel. Sitter på första parkett och till detta avnjuter jag en kopp kaffe (perfekt avvägning i förhållandet kaffe och varm mjölk). På radion Carolina Gynning hos Hanna, Martina och Kodjo. På något sätt gillar jag hennes skånska.

På samma sätt som jag denna morgon erkänner att jag fullkomligt älskar den här låten.
Jag älskar dessutom det faktum att jag ska få se/höra henne i augusti. För mig var det 18 år sedan sist.

Skimret

Den Unga Tanten ville se den sjätte bilden i den sjätte mappen på min dator. Det var till min glädje denna. Varm-fuktig augustidag utanför akvarellmuséet i Skärhamn. Nu antar jag att man kan åka skridskor där.

Antarktis.

Eller Nordpolen?

Hunger

Söndag som nyss var lördag. En såndär lördag som hade lyckan på besök. Idag är en söndag som visar sig genom en skata som delar en talgboll med en koltrast på balkongen. Eldkvarn överallt. Deras Kärlekens törst-mässa på P1 förut. Så vackert, så känsligt att jag fäller tår. Jag älskar Eldkvarn. De har följt mig sen jag var femton. Genom onda och goda tider. Genom fromhet och genom rus. Det finaste är när de spelar på Koster. Om jag fick önska mig något idag skulle jag vilja få en middag lagad av Plura (han har ju tammefan gjort kokbok!). En skaldjursbaserad rätt med iskall Chablis. Dessutom tror jag han vore ett förträffligt sällskap, han verkar ha en underbar självdistans och en fantastisk humor.

Palladio

De där fickorna, pauserna, glappen, där ord inte kan fylla i. Där finns musiken, och där finns bilderna. Jag hör detta och tänker att nutida klassisk musik faktiskt kan vara så här strålande. Men inte utan barocken som inspiration.

Luggen

In love I trust

Elisabeth Ohlson Wallin och Carina Milde


Åkte till Linköpings Universitet i går för att få lyssna på de här två underbara människornas föreläsningar. Min älskade vän Carina talar på ett sätt som gör att hon är min absoluta förebild. Elisabeths ord tillsammans med alla sina bilder får mig bara helt lycklig, även om det hon avporträtterar med sin kamera i många fall gör ont. Jag känner mig fylld av hopp och entusiasm, trots det faktum att det stod en uniformerad vakt utanför föreläsningssalen.

Hopp.

Ella

I bland gör begreppet tid mig snurrig. Ett fotografi, en rutig klänning, ett leende i juliskuggan under stillaståeende björkar.

Fick liknande känningar när jag pluggade historia och satt på Norrköpings Stadsarkiv och läste nykterhetsnämndens protokoll från trettiotalet. Människor och deras liv. Som jag kan betrakta delar av, trekvarts sekel senare. Små glimtar av människors stund på jorden. Som fotografier.

Det, är vad jag menar med ödmjukhet.

vinyl

Kaffe i röd kopp och återkommande strömavbrott. Lyssnar till en vinylsingel där en dam sjunger och spelar till Gullbergs tidigare nämnda "Kyssande vind". Hennes namn är Ging Kutschbach och hon bär hornbågade glasögon. Där ute kurar sparvar i trädtoppar och igår fick en av de finaste vänner jag någonsin haft en liten son.

Till höger, min mormor, och idag jag känner mig oerhört ödmjuk inför allt.

där/dare

Isig måndagsmorgon går över i kylig förmiddag.
Gör mig redo för en resa med tåg
och äter pomelo.
Ibland är utställningar sådär bra som man vill att de ska vara. På världskulturmuséet igår fanns en sådan, Take action-83 ways to change the world. Blev påverkad på riktigt, det sker inte ofta.

Påverkan.

Shine

Februari är i sin inledning och jag känner ändå våren börja leka. Halvsmälta snögloppar ler mot mig genom tunga dimklasar.

Liv.

Molin

Kejsarn av Portugallien, gör mig till en mycket sorgsen människa. Fast på ett ödmjukt sätt. Kombinationen Ingvar Hirdwall och Ted Ströms filmmusik är magi.
Jag vill ha Lars Molin tillbaka.

Uppmuntran.

Yes

Jag fick en vision igår på gymet. Hädanefter ska min förebild vara Crocodile Dundee. Ska bli stark, väderbiten, senig, fårad, tuff och iskall. Dessutom behöver jag då inte banga för whisky o cig någon gång ibland.

dagar

Tänk att det funnits en tid när jag gick i bruna polotröjor och byxdressar av plysch. Jag minns den där affischen med ölsejdeln och jag minns de där sommarmånaderna med kusinbesök och min vit/oreanga simdyna i frigolit.

Mitt hår var kritvitt och naiviteten tillåten.

Ord

När mina ord känns otillräckliga, lånar jag gärna andras. Denna gång Hjalmar Gullbergs.

Kyssande vind

Han kom som en vind
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Jag är så svag för det där med gullregnens månad.
Och det där med syrenerna.

Gullberg dränkte sig i en sjö i juli 1961.
Då var gullregnen sedan länge överblommade.

Oceanen

Det är kväll och man är inne i staden och talar om viktiga saker och man tänker att låt mig få bo på en ö och bara vara lugn och tillfreds resten av livet.

Månnatt

Fredagar är så lediga för mig och idag for jag in till staden för att alldeles snart fara därifrån. Det går inte. Staden och jag vill inte hålla hand. Jag kan hysa någon slags värme för staden i kvällsljus, som vore jag den värste von Eichendorff, men i obarmhärtigt januariljus finner jag det hela ganska outhärdligt.

Åt vilket håll rör vi oss?

Glory

Morgonen är fortfarande svart och inne i huskroppen sitter människor med sina kaffekoppar och samlar i hop sina drömmar och knyter sina skor och trampar vägen fram i sakta mak.

Motgift.

Bodil

Jag tänker en stund, det är kväll, och jag har ätit kakor.
Jag tänker att det är fint att det finns bra saker att minnas om Bodils Minicirkus och att Koster ligger kvar därute och guppar i det nattsvarta västerhavet.

Your face is a hammer in my head

strassenbahn

Som en kontrast,
denna vecka
är
så här.

Men ikväll,
vänner
och böcker.

Med spårvagnarna lägger jag mil efter mil bakom mig.

calm

Vaknar upp till en lördag,
en morgonprocedur trygg
och solid
som det
bohuslänska gråberget.

p2
kaffe, starkt nog att irritera döden,
med värmd mjölk, för tillförsiktens skull.
gp, idag med inspiration i form av artikel om
mannen som skriver om de ovanliga, och jag fascineras.

Idag har lugnet mig i sin famn.

glow

Hur gör man när man vill förändra världen? Och man inte längre är fylld av tonårsglöd? Hur gör man då?

Darcy

Jag blir en sån där sentimental,drabbad romantiker när jag ställs inför detta.

Wish

Det känns som att jag förbrett er på min kommande födelsedag ganska länge nu. I morgon, onsdag, fyller jag år. Jag vet inte vad jag hade väntat mig att uppnå vid 33 års ålder egentligen. Känner mig ändock ganska nöjd med det som skett so far. Men vill mer, vill alltid mer och annat, annorlunda, extra alles.

Det konkreta som är kvar:
tax
torp
telning

Skulle även kunna tänka mig en Fest-reise til Halden, en sådan som far min illustrerar så levande ovan.

Delsbo

Det rasar in fina presenter till mig, trots att det inte riktigt är födelsedagsdags än. Idag kom ett litet paket från Delsbo, innehållandes taxservetter, alltså servetter med en tax på, inte en servett för en tax. Jag har de finaste omkring mig, jag är så lyckligt lottad.

Käften

Jag har fått en fantastisk tröja av Joppe i födelsedagspresent. En tröja som jag började begära redan innan jag försökte mig på Martina Lowdens bok.

Klapper

Klapperstensfälten om sommaren, dessa bohuslänska rapsfält av grå tyngd som doftar av tusenårig storm och vågor av salt.

Ibland tänker jag på just det här klapperstensfältet, som ju ligger kvar där, existerar just nu på Nordkosters västra sida, samtidigt som jag sitter i mitt hem på fjärde våningen och dricker pressokaffe

Amaryllis

De senaste dagarna/nätterna har min sömn störts av växande amaryllisar som växer så fort och blir så tunga att de helt sonika faller ned på golvet. Det är jävligt läskigt att vakna av att en tung växt med porslinsfat faller i marken. Jag gillar inte amaryllisar. De är läskiga.

Däremot älskar jag äppelträd.
Äpplen är tunga,
långsamma och doftar
tung höst.

väntan

De spelade Kim Larsen på gymet, det kändes otroligt oväntat.
Det ligger en tung yllefilt över Göteborg idag, det känns inte alls oväntat.

jag är en sådan tönt

Jag gick till torget för att handla. Min kost består mestadels av grönsaker och därför känns det lämpligt att gå in till frukt- och grönsakshandeln för att inhandla mina varor. Nu är det så här, att på sista tiden har en anställd där börjat flirta järnet med mig vilket har medfört att jag inte längre kan gå in där. För det första blir jag knallröd i ansiktet och för det andra känner jag mig fånig. Så idag när jag gick förbi grönsakshandeln såg jag att det var han som jobbade och då gick jag in på Hemköp istället och handlade mina varor. Därinne är utbudet sämre, priserna högre och dessutom är den andra affären mycket roligare.

Fan också! Varför var det tvunget att bli så här? Ska jag bli tvungen att börja handla på Hemköp?

jonas

det är natt och jag har precis suttit och läst alla inlägg jonas gardell fått på sin sida under ungefär sex timmar. jag har sett "de halvt dolda" och jag har sett "stjärnorna på slottet". den starkaste känslan är ändå när hon gick genom isen, jag kan inte glömma det. jag tänker på det, jag drömmer om det, när hon gick genom isen. jag har varit på intressant och spännande fest ikväll/natt. men inget blir någonsin som förut. för jag har sett de halvt dolda.

Snö

Denna mörka januarimorgon faller snö ner över isfläckarna på den kalla marken. Jag skivar en banan ner i den kvarglömda a-filen och tänder mig ett ljus och tänker att allt det här är det som är. Någon i bakgrunden sjunger Du fruktar slutet, men tänk om det aldrig börjar? och jag dricker mitt kaffe i ro.

Äntligen!

just så

För några dagar sedan talade jag med en person som uttryckte förvåning över hur man kunde flytta från området jag kommer från, till Göteborg. Jag försökte förklara min fascination över havet men under tiden jag talade insåg jag att jag också håller på att förvandlas till en sjöromantiker. Jag hade helt enkelt svårt att övertyga mig själv. Och då faller ju sig nästa mening naturlig. Hur kan jag då övertyga någon annan?

Min lärdom: Bli mer övertygad. Om allt!

Trettondagsafton

Trettondagsafton. Det låter vansinnigt högtidligt.
Det är bal på operan ikväll, skulle sannerligen kunna tänka mig något dylikt. Jag får tända varje stearinljus mitt hushåll har att uppbåda och köra Strauss på hög volym i stället. Även fast jag inte gillar Strauss. Har nog någon gammal baltrasa jag kan dra på mig också.

Trettondagsafton.

Låt tusen stjärnor gnistra.

to cold for running

Morgon utan kaffe. Ibland vill det sig inte riktigt bara. Det var istället en morgon med fil, banan och blåbär. Jag öppnade balkongdörren och en genomskinlig vägg av is mottog mig.

Det är befriande kallt. För kallt för löpning.

kyla

Dagar av krispighet och hur luften förändras av minusgrader, hur det känns som att andas koncentrerad renhet där jag trampar skogens hala stigar.

Magiskt

Det ligger bröd på balkongen, bröd för magra skator med frostklädda näbbar. Frost har avlöst en av de vackraste höstar jag någonsin upplevt, det var något sällsamt med hösten i år. Till havs en ljummen sommarnatt i slutet av juli på den vackraste av platser i celebert sällskap. Med handen i havsvattnet under tiden vi färdas mot Ekenäs.

I år har jag haft känslor, starka som nordsjöstormar inombords. Jag har mött oplanerade känslosvall och trygga hamnar i stiljte. Det här året har varit som livet: Kärlek, död, sorg, dikt, lycka, arbete, misslyckas, stjärnstråla, glänsa, avgrundsstörta, sockerdrickssimma och rönnbärsblomma.

Jag går stärkt ur detta år.

Hoppas du gör det också.

Promenad

Ibland när man går en morgonpromenad draperad i mörker och frost och lyssnar på musik som är fjärilsvingar mot ögonlock och kind känner man att det där med att le inte innebär någrasomhelst svårigheter överhuvudtaget.

Mia

Fyllt av blomster, detta hem. Rikt på kontraster från mörkblodsrött till herrgårdsvitt. Läser med en blandning av fruktan och fascination John Ajvide-Lindqvists Pappersväggar. Däri finns så många vedervärdiga historier kopplade till lägenhetshus att jag känner mig illamående av obehag. Vi måste ordna fram det där torpet, nu!

Försöker inrätta mig i en ny situation: Det är färdigpluggat och jag har ingen kurslitteratur knuten till mig längre. Från och med nu bestämmer jag själv vad jag ska läsa. Det är fantastiskt! Och då blir det visst Ajvide-Lindqvist. Damen hans skriver poesi. Mia. Den här meningen är hennes:

Ingenting har hänt. Allt är bara förändrat.

Jag vill upptäcka.

Upptäckt.

Krank

Solkigt hår och trasiga gråmelerade mysbyxor. Nyponsoppa varvas med blåbärsoppa och jag bara trasar runt. Har väl ändå blivit ganska milt drabbad av den här åkomman som få verkar kommit undan i jul, någon form av vinterkräksjuka. Förundrad och uttråkad. Har ju egentligen tusentals projekt att påbörja. När jag skriver ordet påbörja tänker jag alltid på ordvitsen påbörje ahlstedt. Som väl egentligen inte är en vits utan mest en konstruktion. Det fanns en period när jag var galen i dessa konstruktioner. Peter - Tapeter, Peder - Mopeder.

I vilket fall som helst så var den där Ahlstedt magnifik i går.
"Mien liebling Carlchen, du tänker väl inte på självmord?"
"Bara när jag ser dig."

En klassiker.

Zu Hause

I mitt hem väntade en virkad tax på mig. Det gör att jag kan hantera saknaden av den äkta varan på ett ganska ypperligt sätt. Jag har landat i fåtöljen, P2 går på högvarv och ute, en atmosfär av dimma och frost.

Min eftermiddag är given.

Julafton

Det var julafton inatt och jag stod och såg på himlen med en tanke i handen och kände mig obesudlat lycklig för någon sekund. Himlen var svart, barnen sov, vi hade haft en fin kväll och jag var inlindad av kanel/citronsnaps och ischoklad.

Skugga

Jag gick runt Tycklinge igår och solen stod så lågt att småstenarna på vägen gav skugga. Ikväll läser jag skönlitteratur med det renaste samvete och lyssnar på något som liknar storm.

Finns denna humor i dagens barnprogram?
Ska jag behöva tvinga mina framtida barn att se på 40 år gamla produktioner?

Skamsen

Det är bara en annan vinkel, en annan sida, av samma sjö. Den är ofta så otroligt blå på Vadstenasidan. Färger på en sjö. Funderar nog hellre på det än på den fruktansvärt otroligt pinsamma asdåliga film jag just spenderat ett par timmar på att se.

Blå

Idag, bister blåst över Vättern. Vi har ätit varm soppa i kök med anor, jag har glömt min väska och funnit den i förvirring. Sitter i en ljusblå rock av fleece och undrar om det här med julen verkligen är så fantastiskt? Kanske jag behöver ett barn för att börja uppskatta det igen.

joyeux

Ibland är man bara helt nöjd med livet.
Ibland känner man att allt liksom är helt okej.

Det här livet

Det är fullbordat.
Jag är färdig, examad, fertig.
Aldrig mer D26, sista zerofikan fikad och ingen mer väntan på golfbanans hållplats i förnedrande regn.
Hej då 2002 års universitetsstappel på magra ben och hejdå teoriångest och fyllda tentagodispåsar och för svag saft.

Jag ligger på madrass i mitt barndomshem och tänker att jag blev ändå vuxen, till slut.

I januari blir jag 33.

Livet är märkligt.

realism

Häromdagen bläddrade vi i en barnbok från 70-talet på ett antikvariat. Det var en fotobok som på ett mycket osentimentalt sätt beskrev vägen från levande djur till hamburgare. "De goda djuren" var titeln, och den pryddes av en korvkiosk. Boken var fylld av bilder på uppsprättade magar med utvällande inälvor och huvuden avskalade på all hud. Jävlar sådan realism.

I morgon njuter jag vegetarisk buffé på NH.
Min sista klassfest.
I julskimmer.

Kaffevatten

Här stod han alltid och rökte, min gamla lärare i litteraturvetenskap. Jag kan sakna hans knastertorra humor. Det fanns några jag kunde skratta hysteriskt med på den tiden. På den tiden jag själv gick ut och tog en cigarett på rasten, med en kaffe i handen från temacafét, det som vi kallade "90-talscafét".

I dag är det banan, vatten och förbannat ingefärsté som gäller. Och var har de hysteriska skratten förirrat sig?

Morgon som är gråblå, en duvkropp över nakna träd.
Jag dricker mitt te i tystnad
och tänker på
hur man
står upp mot
auktoriteter
på lämpligast
vis.

Jag tänkte skriva något om glädje och underbara människor här men hur jag än försökte blev det liksom helt fanatiskt och ohälsosamt religiöst.

Så jag lugnar mig.

Jag önskar att någon skulle fråga mig vilken doft jag håller mest kär.
Jag skulle då svara: Den av tunt skivad gurka.

Om någon frågade mig vilken mening jag läst idag, som var stiligast, skulle jag utan tvekan svara: "Gustav von Aschenbach åker till en badort nära Venedig vid lågsäsong för att få lugn efter en period av artistisk och personlig stress."

Skola

Att känna sig som 15
i skolans korridorer.

Att nysa sig tillbaka till
bronsåldern.

Min måndag.

Morgon i hemmet
där jag var
17 och allt
det där.

Trägolven
gör mig lugn
och en kärlekskrank
valp gör hjärtat
ömt.

Läser DN istället
för GP och inser
min konservatism
när det gäller
tidningssort.

Italien och Grekland
sjuder och kokar.
15-åring död under
polisens svärtade
vingar och romer
lever utan vatten
och värdighet
i den prålande
staden Rom. I Vatikanen
pryder man sin mitra
med guld.

God morgon,
du sköna värld.

Elsalill

Vi har sett
Herr Arnes Penningar.
1919 års version,
med tillhörande
musikertrio.
Amazing.

Det är faen
nästan 100 år
sedan.

Tid, tid, tid.
Allt flyter,
ingenting
har egentligen
hänt.

Borde firas,
eller sörjas
med
glögg!

lurer på hvis

Fredagssömnig,
Måndagstänkig,

Jag har börjat
tänka på norska
och känner mig
lite galen
och besatt.

En förmiddag
med kaffe
och fransk musik.

En rar skata
på balkongen
får mitt hjärta
att nästan brista.

Det är lite så det är just nu.

Igår

Tindrande ögon
och mun
fylld av
sånt som smakar
sött.

Neutraliserar
med starkt kaffe
och finskt rågbröd.

Arkadien

Dessa mörkermorgnar
förgylls med
tankar på allt
som finns därute,
som ligger
i dvala,
som gått i
ide.

Heiskanen

Det där med
bio är en
bra grej.

Maria Larssons
eviga ögonblick.

Fotot. Musiken.
Bara det att få
se Persbrandt
ryta i ett annat
sammanhang, utan den
där fladdrande, tunna, grå
rocken som rekvisita.

Hur längesedan
det inte var,
detta land
ett stinkande,
fattigt helveteshus
där rättigheter
stavades pengar.

Och hur vacker
en pelargon
kan vara.
I ett kyffe,
dammigt av
mörker.

Se den.

Kärlek

Vissa blir
upprörda,
jag låter
dem hållas.

Jag fick hem
min gran
med spårvagnslinje
elva.

Jag fick arga
blickar-
för en gran!!!!!!

Tänk vad lätt
det är att uppröra
dem, de där.

Det är lördag
eftermiddag.
Jag har en
välklädd gran.

På julafton är
den nog bar,
men vad gör väl det
när jag inte är
hemma?